STAMPEN

loading...

Stampen
Är en anläggning vid Sömlingsbäcken som har tillkommit för att varje hushåll skulle kunna förädla de råvaror de själva framställde i sina hem. Det fanns en byggnad i två våningar, där de i nedre våningen fanns en vadmalstamp och i den övre en kvarn. Av stampens dunkande och vibrationer sprack murstocken, och det hela fattade eld och brann ner. År 1867 byggdet både stamp och kvarn upp igen men då på skilda platser. Det var Ol Svennson på Vallen och hans bror Jöns Svensson i Västgården som var byggmästare.
Det stampades mycket vadmal, blus och klänningstyger, Hå-vadmalet var omtalat för sin slitstyrka. En brok (byxa) av detta vadmal räckte gott och väl i två vintrar i hårt skogsarbete. Vävbuntarna kom från många byar runt om.
Bland annat kom de ifrån Hede, Vemdalen, Glissjöberg, Klövsjö och Böle men mest i från Vemhån.

Hur gick det till?
Två man hade fullt arbete med att sköta stampen. Det skulle eldas under kittelen, därför att det skulle bytas till varmt vatten i hoarna så fort den förra hade blivit kallt.
Det stora vattenhjulet drev skovlarna att bearbeta vävpackarna som tumlade om i hoarna. Varje gång de bytes till varmvatten så plockades vävpackarna upp och lades till rätta igen i hoarna. Så fortsatte man tills tyget fått den rätta tjockleken. Det breddes ut på marken och man drog och töjde tyget. Det var noga med att stadkanterna blev vidare än övriga väven. Sedan de torkat ute i det fria, så mätte man vävlängden. Den hade krympt åtskillit under stampningen. År 1942 var det slutstampat i Sömligsbäcken.

Renoveringen av Stampen
Två gånger har man renoverat Stampen första gången var 1977 och andra gången var tjugo år senare. 1997 fick man bidrag från länsmuset och Holmen Skog skänkte stockar. Anders "Pindy" Westfält och Lars-Åke Lindgren var de två som byte stockarna både i dammen och inne i Stampen, man gjorde även om en del av stamplådorna.

Kraftverk
Det fanns även ett kraftverk vid Stampen, det byggdes 1918. Alla i byn hjälptes åt och Per Ahlström vart maskinist.1923 bildades Håns elektriska förening. Man bestämde att varje andel skulle kosta 390 kr.
Allt fungerade bra. Aspråken var ju inte så stora, huvudsaken var att det fanns en ljuspunkt i varje rum. 1934 blev elförsörjningen ansluten till Härjåns El AB.
Tåget mellan Sveg och Hede Stannade ofta vid den lilla anhalten Sömlingsbäcke. Där skulle det fyllas på Vatten till ångloket, ofta var det resande som ville se de fina anläggningarna.